Invigningen av Bethel Tsunami Childrens home
av Sara Mattsson

Historien bakom projektet
Den 26 december 2004 drabbades hela världen av en stor chock, då Tsunamin drog in över Thailand och även över Indien. Många förlorade sina barn, men många barn förlorade också sina föräldrar. Dessa barn lämnades åt sina öden och de hade inte någonstans att ta vägen. Pastor David Prakasam kontaktade Göran Duveskog och det gjordes en insamling av Trosgnistan och många gav för att stödja hjälpinsatserna i Indien. Pastor Jakob, från Kumbakonam och hans fru med team åkte till det drabbade området och bidrog med skydd, kläder, mat, båtar och byggde små hus utifrån de insamlade pengarna. De gjorde ett enormt stort och uppoffrande arbete under fem månaders tid.  Efter att pastor Jakob tillfrågats att ta hand om en del föräldralösa barn anordnade Göran Duveskog ännu en insamling med hjälp av radiohjälpen för att kunna bygga ett barnhem. Barnhemmet är byggt i mycket god standard och många barn har det bättre nu än vad de hade det hos sina föräldrar.

Invigningen
Hedersgästerna på invigningen var så klart alla barn, som med hjälp av lärare och annan personal hade arrangerat hela programmet. Det bestod av mycket musik och dans och de var klädda i fina, hela kläder och många vackra färger.

Under invigningen lovordar man Göran Duveskog och alla talar om “farbror Göran” som, i sin frånvaro, som inte bara tilldelas tacksamhet genom ord, utan även genom höga jubel och applåder. Flera gånger nämns Görans kärlek till Indien, hur han är född svensk, men har ett indiskt hjärta och de “berömda orden” han sade första gången han besökte Indien och Pastor David Prakasam: Ditt folk är mitt folk, ditt land är mitt land, dina bördor är mina bördor, dina tårar ar mina tårar, dina visioner mina visioner, dina segrar mina segrar.

Ett brev från Göran Duveskog lästes upp, som säger att om han kunde skulle han ta ett STORT steg för att vara med barnen där på invigningen. I brevet talar han om hur dagen av invigningen är en dag av seger, en dag av Guds verk och hur Gud vänt sorg till glädje. Ur Psalm 118 står det skrivet. Göran nämner hur Guds visioner länkas samman over nationer och skapar broar över olika folkslag. Till barnen säger han bland annat att de är födda till frihet och att följa Jesus Kristus. Det finns många talanger och drömmar i var och en av deras hjärtan och att Gud har stora planer för deras liv och en underbar framtid till mötes.

Vittnesbörd
Några av barnen delade sina vittnesbord och vi fick höra många tragiska historier, men som tack vare barnhemmet vänts till glädje.

Jonan hittades på gatan nar han var omkring tre ar och man frågade honom var han bodde och var hans föräldrar var, men han visste inte för dem var borta. Han åt lera och sand och hade svullen mage på grund av näringsbrist. Människorna som hittade honom tog sig an honom, men de hade inte plats för honom i sitt hem. De kom i kontakt med pastor Jakob och hans familj som tog honom med sig till Bethel Tsunami Childrens Home.

Flickan Saranaya berättar om sin situation och hur hon förlorade sina föräldrar i Tsunamin. Hon fick komma till barnhemmet och hon ar en av dem som fått de bättre där än vad hon hade det tidigare med sina föräldrar. Hon har bättre bostad, finare kläder och får gå i en skola med bättre undervisning.

Genom detta ser man vikten av hur lite pengar kan göra så mycket. Varje barn har en fadder som gör det möjligt att driva barnhemmet och bistå barnen med husrum, mat, kläder och undervisning. Många tänker att det lilla jag ger kvittar och räcker ingenstans ända, men som Moder Theresa en gång uttryckte det: Det är bara en droppe i havet, men havet skulle vara betydligt mindre om den droppen inte fanns.